Hemma på soffan, benen värker, har precis spräckt ett par vattenblåsor på fötterna (av vilka den ena ligger helt under en nagel som troligtvis kommer att lossna). Funderar på var och när nästa marathon kunde springas. Detta trots att Stockholm marathon inte gick som det skulle. Eller kanske just därför!
Förväntansfull stod jag vid startlinjen igår i ett soligt Stockholm. Försökte ta det lugnt i början, ökade lite på takten efter dryga 5km. Det kan ha varit för tidigt. För min del börja det köra ihop sej redan vid 17km då benen plötsligt kändes tunga. Orken tog slut helt enkelt. Kunde inte ens hålla tankarna samlade för att räkna ut kilometerfarten. Hoppet att nå 4h15min rann ganska fort ut i sanden, kämpade länge främst emot frestelsen att övergå från springsteg till gående. Med dessa omständigheter är jag nöjd över att ja sprang hela vägen, sluttiden 4h33min känns just nu som en bisak.
Denna erfarenhet har lärt mej att det inte alltid går som man tänkt sej, men också att det är inte hela världen, det kommer fler lopp! Vet inte exakt vad som gick fel, kanske jag inte tanka tillräckligt, kanske gelen inte räckte till då jag lämnade bort sportdrickan, kanske jag ökade takten för tidigt, kanske en blandning av dessa tre. Nu gäller det att analysera och inte göra samma misstag nästa gång. Och så är det bäst att träna mer före följande lopp.
Trots motgångarna hade jag ett jätte skoj veckoslut, tack åt alla inblandade! Nu ska vi alltså bara bestämma var vi springer nästa gång!
- Peggie
Tilaa:
Lähetä kommentteja (Atom)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti